mariii

Är hemma nu igen, lika tråkigt som alltid. Men känns ändå skönt på nått vis. Längre bort ifrån dig.. Annars vet jag att du hela tiden är 2 minuter bort, jag ser ditt hus, din lägenhet, balkongen vi satt på.. Allt hände så snabbt ändå, det blev du och jag. Tiden flög typ iväg, helt plötsligt sitter vi där på balkongen och jag inser att något är jävligt fel. Fanfanfanfan.. Jag brukar inte sitta och tänka igenom saker, brukar inte tänka så mycket på allt som hänt utan se framåt ist. Men det är något med dig som jag inte kan släppa, jag har aldrig känt mig så trygg i hela mitt liv. Jag visste från första början att jag kunde lita på dig..
Saknar allt som har med dig att göra, om du bara kommer tillbaka så lovar jag att du får knäcka fingrarna hur mycket du vill. Och du får kittlas, retas, använd dina jävla droger.. Fan allt! Bara du kommer tillbaka...

Livet är ändå helt okej, det mesta verkar fixa sig.. Jag har praktikplats om jag vill, tar jag den så ger arbetsförmedlingen mig 4500 i månaden. Sen ska jag kanske få soc bidrag, körkortet är förjävla nära nu. Kanske ska fokusera på dom grejerna, istället för att bara tänka på dig hela tiden..


Karma is a bitch...